Snart är julen här och man kan läsa överallt va efterlängtat det är. Hur mycket folk älskar snön och hur det bara är en månad kvar till jul. Tills man samlas allihop och få vara tillsammans, äter mat, delar ut paket, känner glädje. Hur de älskar den där känslan som kommer när de ser första snön falla.. Julen ska väl vara glädje?

Jag känner förtvivlan och ångest. Just för att jag vet att snart är det två år sen du försvann ifrån oss, sen jag såg dig för allra sista gången. December är en månad jag bara vill sova mig igenom, slippa känna den ångest som jag får när jag vet att det närmar sig just den där dagen. Det gör ont i hela mig!
Jag vill inte ens vara med och fira jul längre, jag klarar inte av tanken av det. Jag bara väntar på att de ska ringa och fråga mig om jag kan jobba på jul, det är för jobbigt för mig. Jag klarar de inte! Det låter hemskt, men det går inte. Jag vill bara spola förbi denna månad som väntar mig/oss. Just nu känner jag ingen glädje vid jul och det är bara slutet på november. Ju närmare jul det kommer får jag mer och mer ångest.
Jag vet så väl att du är på ett bra ställe och att du har det bra. Men jag vill fortfarande att du ska vara här, hos oss. herregud va jag saknar dig farmor.

Förtvivlan växer inom mig hela tiden och nu när jag sitter här och får det nerskrivet allt som jag hela tiden tänker på, jag får svårt att andas och det blir svårt att vara ensam.

vi ses i nangijala farmor. Jag älskar dig ♥