Satt just och tänkte på att snart, väldigt snart står man där med vita klänningen, studentmössan och sina vänner. Man skålar, sjunger, skrattar, gråter över att man äntligen tagit studenten. Att man klarade det!
Men sen då? vad gör man sen?

Jag vet vad jag vill, jag har bestämt mig och jag ska iväg. För tre år sedan bestämde jag mig, att ifrån hagfors det skulle jag, jag skulle därifrån. Visst jag tog mig bara 10 mil, men det är längre än vad många andra tog sig. Jag tog mig hit och jag har aldrig haft en enda tanke på att börja skolan i Hagfors, aldrig. Förra helgen hade jag vänner här och de berättade att de verkligen ångrade att de inte blev med hit, att de inte verkligen försökte och de berättade även att de aldrig trodde jag skulle klara det, att även jag skulle vara en av dem som skulle komma hem. Men de berättade även hur stolta de var över mig, att jag orkade hålla mig kvar. Jag saknar mina vänner i hagfors varje dag men jag har mina vänner här nu också och det är vänskap som kommer vara förevigt.

Idag satt jag och en vän och fikade, som vanligt börjar vi alltid prata om napa, alla tokiga och crazy saker vi kommer göra där nere, saker vi kommer ångra men ändå saker som vi kommer minnas över livet. Sen börjar allvaret, vi börjar prata om vad vi ska göra efter skolan, då allt dete där som vi tycker är så svårt nu men egentligen är så enkelt är slut. Sen berättar jag hur mycket jag vill det här, hur mycket jag drömmer om det.  
Hur mycket jag ser fram emot att verkligen åka och se vad som sen händer. 
Det gjorde ont i mig när hon kollar på mig och säger att hon inte vill att jag ska åka för tänk om jag inte kommer tillbaka.. när jag tänker på det nu, kommer nästan tårarna, svårt att förstå att man skiljas ifrån sina bästa vänner som man haft inpå sig i tre år och även längre, som man delar allt med.
Jag vill åka till USA och jag ska göra det. Jag ska vara au pair i ett år, vad som händer sen får ödet bestämma. Jag vill leva, uppleva saker. Man ska väl uppfylla sina drömmar? det är mycket som händer på ett år, många förändras och man förändras själv också.

Jag ska, jag vill och jag kommer våga!