Tänk om man någon gång i sitt liv bara kunde ge fan i att skriva? tänk om man någon gång i sitt liv bara kunna tänka steget längre? inte lägga alla cellerna på hyllan när man lämnar huset. Tänk om man kunde bara kanske säga till sig själv "Lisa vill du verkligen det här. Tror du detta slutar bra verkligen?" I fortsättningen ska jag aldrig mer skriva till någon som jag inte vill ska komma till mig eller som jag inte riktigt vill ses. ´Jag ska också radera mig ifrån allt socialt nätverk och med de menar jag facebook,msn osv. Detta slutar aldrig bra ändå.

just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och aldrig mer gå ur sängen. Men imorgon ska jag sitta och sälja jordgubbar tillsammans med sara vilket ska bli trevligt. Men kommer gömma mig förbannad puckade jag bakom ett par solbrillor varesig det är sol eller inte. Jag skäms och DU/HAN är inte ens i närheten. Varför gjorde jag detta BARA för att det var roligt för studen BARA för att han raggar upp mina vänner och BARA för att jag är bombad.
någon som har ett antal hjärnceller över? jag behöver dem! Jag borde inte få gå utanför dörren mer


Denna fest jag nu skulle ha kommer sluta i katastrof eller totalt grisläge
alltså fel på vilket sätt de än blir
fan också