Ja nu är datumet satt och det finns inget som kan förstöra den otroliga känslan jag har inom mig just nu. Inte bara den glada känslan utan en känsla som får mig att bli lättnad över att det äntligen kommer ske. Att jag äntligen fått tummen ur att gå iväg, lämnat in min skiss och få den ordentligt fixad och sen kommer den att skrivas in med bläck på min hud och alltid, för all framtid sitta där. Jag gör den för att hedra dig farmor, för allt du gjorde och allt du var för oss.


Det är fortfarande inte lätt att prata om dig, jag är fortfarande inte va vid tanken att du är borta. Det finns de dagar jag ligger i fosterställning och gråter tills jag inte har fler tårar. Det finns de dagar då jag inte vill gå upp ur sängen utan bara ligga kvar och vakna upp ur en mardröm som aldrig verkar ta slut.
Och det går inte en enda dag utan att jag tänker på hur man kunnat gjort saker annorlunda, om det på något sätt fanns något som kunde ha hjälpt dig, att du fortfarande kanske hade varit vid liv nu om du bara hade fått lite mer hjälp.

gud har dig i sina armar farmor,
jag har dig i mitt hjärta.

30/9 är det dags. Jag tar med mig världens bästa tessie och går och tatuerar mig.
idag blev allt klart.

i love u fammoo ♥